Marsvin är flockdjur och ska alltid leva tillsammans med minst ett annat marsvin. Det finns stöd för detta i djurskyddslagen. Marsvin har sociala behov, och blir lyckligare och mer harmoniska av att få ha marsvinskompisar runt omkring sig, utan kan de bli deprimerade och stressade. I vilt tillstånd lever marsvin i mindre flockar om 5-10 djur.
För att undvika att marsvinen blir dräktiga ska man ha hanar och honor för sig, förutsatt att man inte bedriver medveten avel (undantag om hanen/honan är kastrerad). Honor och hanar för sig brukar fungera alldeles utmärkt.
Det är en myt att marsvinshanar inte går att ha tillsammans. För det mesta går det alldeles utmärtk! Det finns dock vissa hanar som är mycket sexuellt orienterade som tenderar att bli aggressiva mot andra hanar, men de är få. Att de smågnabbas ibland och/eller försöker rida på varandra är helt normalt. Många som jag känner som har hanar tillsammans, menar att hanar generellt sätt är snällare mot varandra än vad honor är!
Honor brukar för det mesta gå bra att ha tillsammans, men det finns vissa honor som är mycket dominanta och kan tendera att bli aggressiva. Smågnabb och tillrättasägelser får man räkna med, det är normalt beteende för att fastställa rangen inom flocken. Se till att de har en stor bostad så att det finns plats för alla, de ska kunna gå undan om kompisarna blir för jobbiga.
Om man ska sammanföra ett äldre marsvin med en marsvinunge brukar de gå mycket smärtfritt till. Det äldre marsvinet blir automatiskt högst i rang, och ingen sådan uppgörelse behöver göras.
När det gäller hanar kan dock den äldre hanen jaga den lille och försöka rida på honom, men detta beteende brukar lugna sig efter någon dag. Honor kan vara lite elaka mot en unge, men det brukar lugna ner sig.
När det gäller att sammanföra vuxna marsvin kan det däremot uppstå lite andra situationer. Har man haft marsvinen sedan innan vet man ofta vad de har för slags personlighet d.v.s. om de är dominanta/aggressiva eller inte. Det går dock inte att förutse hur marsvinet ska reagera på den nya kompisen.
På Eragons finns det mer info och tips om hur man sammanför marsvin!
Ibland funkar sammanförningen utmärkt, men ibland uppstår tyvärr problem. Det kan hända att marsvinen visar tecken på aggressivitet såsom tandhackande, burrig päls, blir spända och ser färdiga ut att kunna anfalla. Oftast är detta ingen fara, den andra kommer att ge sig och gå undan. Kanske är det bara lite osäkerhet från den ena, som uttrycker sig i aggressivitet. De kan göra små utfall mot varandra som kan resultera i bitsår, men detta kan vara en uppgörelse om rangordningen. Man ska försöka att inte gå in och sära på dem, utan försöka låta dem vara och se om det lugnar ner sig. När det gäller hanar är bråken mer av sexuell karaktär, oftast försöker den ena att rida på den andra och jagar runt honom, då den andra tröttnar på att springa undan kan han säga ifrån.
Om de däremot ryker ihop och slåss på liv och död, måste man sära på dem. När man väl ser ett riktigt marsvinsslagsmål är det ingen tvekan om att det är på allvar – de liksom flyger ihop och slåss som en ”boll” (ungefär som det ser ut på tecknad film), allt går jättesnabbt. Det kan vara en fördel att ha handskar på sig när man särar på dem, då de är så inne i slagsmålet och biter vilt omkring sig.
Går det absolut inte att sammanföra marsvinet, finns det några sista utvägar. En sådan är kastrering. Det ändrar inte hanens aggressivitet på något sätt och är dessutom ett riskabelt ingrepp, men om det lyckas så kan han iallafall bo tillsammans med honor.
En annan utväg är att ha hanen/honan i en bur bredvid de andra marsvinen eller i en stor bur med avskiljare. Då får iallafall marsvinet sällskap och behöver inte känna sig lika ensam.
Marsvin och kaniner ska inte bo tillsammans. Det är en missuppfattning att dessa djur generellt sett fungerar tillsammans. Det finns vissa som lyckas få dem att samsas, men då det innebär stora risker tycker jag att det är fel att utsätta djuren för det. Tyvärr är det många djuraffärer som blandar dessa djur i samma burar, och tyvärr förs detta vidare till nyblivna smådjursägare som ännu inte har så stor kunskap om djuren och litar på djuraffärens "råd".
Några anledningar:
