Snabblänkar: Frågelåda, Blogg, Sök

Avlivning

Jag tycker att det jobbigaste med att ha djur, är att man vet att man förr eller senare kommer att förlora dem. Marsvin blir i snitt mellan 5-7 år gamla, deras livstid är relativt kort om man jämför med vår. Vi vet inte när, eller hur våra djur kommer att dö, det enda vi vet är att den dagen kommer.

Det man önskar, är såklart att marsvinet ska få ett långt och friskt liv. Att det ska vara lyckligt, och åldras med värdighet. Och om man skulle få önska hur det till sist skulle gå bort, skulle jag önska att det stilla fick somna in i sitt trygga hus, utan smärtor och plågor. Att det från sin stilla sömn fick vandra vidare.

Men ofta blir de sjuka innan de tillsist ger upp. Som djurägare är det ditt ansvar att ta marsvinet till en kunnig veterinär för att bli undersökt. Även ett äldre marsvin måste få vård, det behöver inte betyda slutet när ett äldre marsvin blir sjukt.

Men, ibland hjälper inte behandlingen. Du kan märka att marsvinet är i plågor. Kanske har marsvinet tappat livsgnistan. Kanske är marsvinet så gammalt, att det inte har någon kraft kvar. Det är oerhört svårt att veta var gränsen går, när lidandet är för stort eller när ingen mer hjälp finns att få.

Men, det är Du som känner ditt marsvin bäst. Det är bara du som kan fatta beslutet. Att besluta sig för att avliva ett lidande eller döende marsvin är svårt och jobbigt, för vem kan svara på om man gjorde rätt val? Fanns det verkligen inget hopp om att marsvinet kunde bli friskt kvar? Skulle jag ha försökt en dag till? Eller skulle jag fattat detta beslut långt tidigare?

Hos veterinären får marsvinet en spruta så att det somnar in. Du får vara med om du vill.

Efterråt kanske du brottas med tankarna om du gjorde rätt eller inte. Eller kanske känns det helt rätt, att det är skönt att ditt marsvins lidande är slut. Kanske känner du dig bara helt tom. Alla känslor är tillåtna.

Jag tycker att du ska se det som det bästa du kunde göra för din vän, i den situationen. Att låta henne/honom lämna denna värld med värdighet, att få slippa sina plågor.

De marsvin jag förlorat genom åren, har jag allt tydligare kunnat se när de bara varit ”sjuka” och när de tappat livsgnistan och givit upp. Det är svårt att beskriva exakt vad det är, men när du själv är i den situationen tror jag att du kommer att uppleva detsamma.

Vi människor har ingen möjlighet att få dödshjälp när vi är gamla eller är mycket sjuka och har stora plågor. Vi får i princip stå ut med våra plågor och tyna bort, innan vi dör av oss själva. Tack och lov har vi möjlighet att göra slutet bättre för våra djur. Hur svårt det än känns, men försök att tänka att du gör det av kärleken till ditt djur. För att du bryr dig.

Om de kunde tacka, tror jag att de skulle göra det.

Och jag tror också, att vi någonstans, någongång kommer att återse våra älskade vänner. Att de väntar där, i persiljelunden bredvid paprikafältet. Där gräset alltid är grönt, där inga burar finns. Att inga plågor eller bekymmer finns mer. Där ska vi en dag återses...

Copyright (©) gäller alla texter och bilder på denna webbplats. Det innebär att det är förbjudet att kopiera texter och bilder och använda dessa på något sätt utan mitt tillstånd. Respektera detta tack!Platsöversikt